ANALYS: AIK:s försvarsspel kraftigt förbättrat under Thomassen | “Färre insläppta mål, färre avslut mot eget mål, fler återerövringar”

Efter dubbla inledande förluster mot GAIS har tränaren Mikkjal Thomasen satt sin prägel på AIKs spel i allmänhet och försvarsspelet i synnerhet. Fem segrar på de sex senaste matcherna talar sitt tydliga språk, och i hösten derby stängde man ned Djurgårdens anfallsspel i den grad att vi noterar det lägsta xG-värdet för blåränderna under hela säsongen. Med gårdagens mållösa möte med Malmö FF visar man återigen att AIK har en förmåga att hantera seriens främsta anfallare.

Annons:

Med en ny formation, ett nytt presspel och en startelva där Thomasen får ut maximalt av sin trupp har den nya tränaren fått en fin start på sejouren i AIK. 

Vi ser förbättrade siffror på flera områden:

1. Mindre antal insläppta mål
2. Färre avslut mot eget mål
3. Fler återerövringar än tidigare

Formationen och presspelet under Henning Berg och Mikkjal Thomassen

Henning Bergs tydliga 4-4-2 har bytts ut till Mikkjal Thomasens 5-3-2, men det är långt ifrån en baktung fembackslinje som ligger lågt under 90 minuter.

Henning Berg gillade att placera en innermittfältare, i form av Ismaila Coulibaly eller Bersant Celina, som vänstermittfältare och vilket medförde att spelaren på den positionen stundtals drog sig in centralt i planen.

I Bergs försvarsspel såg vi dock ofta ett ganska så traditionellt 4-4-2 med tydliga linjer mellan lagdelarna. Mikkjal Thomasens 5-3-2 är betydligt mer rörligt beroende på var i planen man befinner sig. 

När AIK under Thomassen sätter sin höga press kan vi ofta se att man hamnar i ett 4-4-2 eller till och med 4-2-4. Ioannis Pittas är konstanten i anfallet men hans partner har varierat i form av till exempel Taha Ayari i derbyt mot Djurgården, och John Guidetti mot Värnamo. De två anfallarna sätter ofta in pressen på varsin mittback när man ligger högt upp på motståndarnas planhalva.

Den uppsatta högerbacken, rollen Rui Modesto hade som sin och Mads Thychosen hade i helgen mot Malmö FF, trycker då upp sin position och hamnar längre upp i planen som högermittfältare. På motsatt kant har vi sett bland annat Bersant Celina på motsvarande position. Framför lagets numera fyrbackslinje befinner sig Anton Saletros och Lamine Fanne centralt på mittfältet. 

Formationen lämnar två frågetecken:

1. Vem ska spela tillsammans med Ioannis Pittas?
2. Kommer Mads Thychosen att ersätta Rui Modesto eller gör Oscar Uddenäs positionen till sin?

Annons

5-3-2 när motståndarna har bollen gör att AIK finner sina positioner på mittplan

Om inte pressen ger resultat är laget trygga i att falla ned i sina positioner längre ned i planen, och här får vissa spelare nya roller. När motståndarna har bollen på mittplan ser vi hur man bildar det 5-3-2 som formationen är uppsatt i. En fördel med formationen blir att motståndarna får svårt straffa AIK centralt i planen då man dels har ett innermittfält med tre spelare, men även kan placera sina anfallare nära motståndarnas mittbackar. 

5-4-1 för trygga och låga AIK

Om motståndarna lyckas trycka ned AIK i planen ser vi ett lag som formerar sig på ett tredje sätt och bildar ett 5-4-1.Det var stundtals så man såg ut mot Malmö FF i söndags och Ioannis Pittas blir då ensam anfallare. Det är då ofta hans anfallskollega som faller ned som högermittfältare. John Guidetti fick den lite ovana och krävande rollen mot Värnamo men framförallt vill jag lyfta Taha Ayaris insats mot Djurgården. Utöver hans assist till Bersant Celinas 1-0 så stod han för en formidabel insats i både press- och försvarsspelet. 

Vinsterna har avlöst varandra och vi kan se flera tydliga tecken i den underliggande datan som visar att Thomassen har lyckats att sätta försvarsspelet. Utöver det självklara att mindre avslut mot mål genererar ett mindre antal insläppta mål så ser vi också två andra värden som är intressanta.

Dels återerövrar man bollen vid betydligt fler tillfällen än tidigare men även antalet luftdueller har ökat markant i såväl antal som andel vunna. En effekt av att motståndarna inte lyckas spela sig igenom AIK längre utan tvärtom behöver slå fler längre passningar och inlägg. Ett spel som AIKs starka mittbackar älskar och är framgångsrika i.

Därför är formationen rätt för många spelare:

1. Mittbackarna kommer till sin rätta i den nya formationen
2. Anton Saletros och Lamine Fanne får ut sina styrkor då kan koncentrera sig på centrala positioner
3. Få spelare blottas då de ofta har den uppbackningen som behövs

En startelva som får ut max av den befintliga spelartruppen

Thomassens första startelva som tränare för AIK föll inte väl ut. Med Ioannis Pittas på en kant tappade man mycket av cypriotens kvaliteter men ju mer tränaren fått bekanta sig med spelartruppen och deras egenskaper, desto bättre har det blivit. Med sitt 5-3-2 får han ut nästintill maximalt av sitt material och känslan är att det finns ännu mer att hämta i anfallsspelet. De tre mittbackarna får undan det mesta som slås in centralt mot eget straffområde och inte minst får ytterbackarna det understöd de behöver. 

Det gör att Eskil Edh kunnat ta sina chanser att gå offensivt och göra sina främsta insatser i AIKs tröja. Med lagets tremannamittfält löser man även frågan (och problemet) som har funnits på vänsterkanten där det saknas ett naturligt alternativ. 

Om sportchefen Thomas Berntsen kommer att rekrytera spelare utifrån rollerna i lagets nuvarande formation och spelsystem återstår att se, men Mikkjal Thomassen börjar allt mer bevisa att han är kapabel till att göra de ändringar som krävs om en annan spelartyp kommer in. AIK har bara spelat ett par  månader under sitt nya styre men framtiden har ljusnat, inte minst med den nuvarande resultatraden i minnet.