EXPERTEN: “Ett under att ingen upptäckte Gustav Lundgren tidigare – Halmstad, Värnamo och Västerås får börja om i Superettan”

Bosse Petersson berättar att han hade tagit ut Totte Nyman och Nahir Besara som första spelare i sitt allsvenska drömlag. Båda har både karaktär och spelsinne utöver det vanliga. Efter att ha följt Allsvenskan sedan femtiotalet beskriver han banderollen “Död och hat åt AIK” som det värsta minnet av alla. Den borde aldrig fått hängas upp, menar han. Om detta och mycket mer berättar han för oss i en intervju.

Annons:

Bo Petersson är för en yngre publik kanske mest känd som fotbollsexpert i media. Hans tränarkarriär varade från 1970 till 2008. I årets upplaga av Allsvenskan har han tränat fyra klubbar någon gång under karriären. AIK (1979-80), Djurgården (1993), Brommapojkarna (1994) och Västerås (1997). Intresset för svensk fotboll går inte att ta miste på.

Vad har du att säga om årets allsvenska upplaga?

– Jag följer den. Jag följer två ligor, kan man säga. Det är Premier League och Allsvenskan. Det är de jag kikar på. För det första så är det bara att konstatera att Allsvenskan är hundra år. Det tycker jag är ett ganska skönt perspektiv, att tänka på att det ändå har pågått i hundra år. Att det är ganska många människor med blod, svett och tårar som har bidragit till där vi är idag.

“Allsvenskan är en fräsch hundraåring”

– Det är de senaste 20 åren skulle jag vilja säga, som det har varit en enorm utveckling på alla plan. Klubbarna har blivit mer professionella, spelarna är helt professionella idag i de två högsta ligorna, och ganska välbetalda. Intresset för Allsvenskan är större än någonsin, om vi tittar på publik och medialt. Det är en fräsch hundraåring, om man ska sammanfatta det, som vi ser idag. Det glädjer alla som gillar fotboll. Att vi har en allsvenska som folket gillar.

Vilket lag tar hem Lennart Johanssons pokal?

– Jag tippade Malmö FF från dag ett. Det finns ingen anledning att ändra på det tipset. Malmö kommer vinna det här, och jag tror att de kommer vinna det med ganska god marginal. Hammarby och Djurgården som är de stora utmanarna nu kommer att kämpa och göra vad de kan, men jag har svårt att se att Malmö bränner det här.  

Vilka tror du kommer åka ur till slut?

– Det är ju en fight med sex, sju klubbar. Till och med Brommapojkarna måste väl anses vara indragna i det där, även om det såg ganska bra ut för dem länge och väl. Norrköping och Göteborg är där.

“Halmstad, Värnamo och Västerås får börja om i Superettan”

– Men jag har en känsla av att det jag ser idag och av det jag har följt här nu, tror jag att VSK får det svårt att ändra på sin kurva. De har ju gjort det ganska bra, men poängen har ju inte ramlat in. Värnamo är väl också en som har levt lite över vad kapaciteten är. De har gjort det förbaskat bra de också. Sedan har det pekat nedåt ganska lång tid nu för Halmstad. Jag tror ändå att det är de tre som är i botten idag. Jag tror att det kommer sluta så att både Halmstad, Värnamo och VSK börjar om i Superettan.

Vilka skulle du säga är den största besvikelsen sett till inför säsongen?

– Jag tycker att det är två lag som gör sina anhängare besvikna. Göteborg är en klubb som har det ganska svårt på alla plan idag. IFK Göteborg var en klubb och ett lag som hade en väldigt tydlig DNA. Idag vet jag inte vad Göteborg egentligen står för. När man är upp och ner och ut och in, och man byter tränare och man byter filosofier. Göteborg är besvikelsen resultatmässigt så här långt. Nu kanske de grejar upp det här på slutet och kan börja om någonstans.

– Jag är född i Kalmar, så jag följer Kalmar lite extra. Det experimentet som den danska tränaren där höll på med, gillade jag inte (Henrik Jensen, red. anm). Att försöka utveckla ett spel där målvakten spelar väggspel med innerbacken i egen målgård, det köper jag inte. Det har det har kostat mer än det smakar och man får ju se om Stefan Larsson nu kan greja upp det här på slutet. Men nej, jag gillade inte det och sedan försvinna därifrån och ta något assisterande jobb någonstans. Jag såg inte att Kalmar skulle vara ett bottenlag i Allsvenskan. Det trodde jag inte.

Vilken spelare skulle du säga har varit bäst i år?

– Om jag får säga den spelare som jag tycker har varit mest spännande att titta på. Jag tittar på honom fortfarande. Jag såg honom förra året i en annan serie. Gustav Lundgren i GAIS. Jag såg honom förra året, av olika skäl.

“Gustav Lundgren för tankarna till Glenn Hoddle”

– Jag hade lite kontakter som gjorde att jag verkligen tittade på GAIS förra året i Superettan, och såg den här killen och var förundrad över att ingen hade upptäckt honom tidigare, inklusive mig själv. Men jag tycker att han verkligen har fullföljt i Allsvenskan här och jag tycker han är den kanske mest spännande och mest tittvänliga spelaren av alla.

– Jag njuter av att se Gustav Lundgren spela fotboll. Jag tänkte på en engelsk spelare som heter Glenn Hoddle, som spelade Tottenham under en period. Det ser inte så snabbt ut och det är inte de där riktigt kvicka fötterna som alla pratar om. Men han är snabb i tanken och han gör väldigt mycket saker rätt och har dessutom fått göra lite mål. Lundgren är egentligen mer framspelare än målskytt, men det ramlar in en och annan balja från hans fötter också. Det är en av mina personliga favoriter kan jag säga.

Gustav Lundgren, GAIS. Foto: Bildbyrån.

Vem skulle du säga är den mest underskattade spelaren, som folk missar?

– Det kan ju tyckas lite konstigt att man bara pratar om GAIS när det gäller mest spännande och mest underskattade. Jag tror inte att fotbollssverige har sett honom riktigt, utan då måste man titta på GAIS mycket. Men kaptenen August Wängberg, det är en väldigt intressant spelare både i sin roll som kapten och som ytterback. Det är alltid svårt att peka ut den allra mest underskattade spelaren, men jag tror inte att den breda fotbollspubliken har fångat upp honom.

Vilken är den största talangen i Allsvenskan just nu?

– Svår fråga. För det är ju så att alla de talanger som Allsvenskan levererar, de försvinner på nolltid. Både Lucas Bergvall och Sebastian Nanasi har nyligen lämnat. En som jag som jag gillade verkligen från första sekunden var Dennis Gül från Hammarby, som hamnade i Porto.

“Zetterström och Cardaklija allsvenskans största talanger just nu”

– Det är många av de här spelarna som vi skulle vilja titta på och haft kvar i Allsvenskan, men som är för bra helt enkelt. De fångas upp. Olof Mellbergs son, John Mellberg, är också en talang som vi kommer att få se på väldigt hög nivå framöver.

– Om vi tittar närmare på de spelare som finns i Allsvenskan idag, så är två innebackar som jag tycker är bra. Nils Zätterström i Malmö FF är den ena, Anes Cardaklija i GAIS är den andra. Det blir mycket GAIS nu, men de gör det förbaskat bra. Jag såg Cardaklija förra året i Superettan. Så han kommer också att bli bra, det är gott att vi har några unga innerbackar på gång, för det är ju verkligen det vi saknar i landslagssammanhang just nu. Det kanske är ett framtida par, John Mellberg och Cardaklija. Och Zetterström som spelar regelbundet i Malmö idag, som bara är 19 år.

Annons

Om du skulle ta ut om du skulle ta ut ditt favoritlag i Allsvenskan, vilken spelare skulle du välja först?

– Ja, det är en delikat uppgift. Jag har en favoritspelare, och framförallt hans sätt att spela fotboll, som jag skulle ta direkt. Det är Nahir Besara i Hammarby. Jag tycker han personifierar all den fotboll som jag själv gillar och står för.  Jag skulle ta honom direkt.

– Skulle jag sedan välja en forward som jag tycker passar mitt spel, och jag får ju inte välja Gyökeres i Sporting Lissabon. Då väljer jag Christoffer Nyman i Norrköping som jag tycker är en suverän nia, som hjälper laget med mycket arbetsinsats och är generös i sitt kollektiva försvarsspel. Men som också är en riktigt bra forward och bra målskytt. Det är de två jag tänker sådär direkt. De två skulle jag bygga laget kring.

Vilken spelare har du blivit mest besviken på under det här året?

– Det är väl ingen personlig besvikelse. Men om man ser det totalt så är ju Albin Ekdal och John Guidetti. Det är ju besvikelser. Jämför man deras hemvändarnivåer med tidigare spelare som Marcus Berg och Marcus Rosenberg med flera, är ju de solklara besvikelse av olika skäl.

– De har ju jag tror att klubbarna, både AIK och Djurgården, hade stora förhoppningar kring de här killarna. Tyvärr är det så att tiden går för dem, att de inte heller har så lång tid på sig att leverera. Vi får väl se, någon säsong till har de väl på sig. Men på din fråga så tycker jag att dem blir en besvikelse. Och de är säkert besvikna själva också.

Vem skulle du säga är bästa tränaren hittills?

– Det blir väldigt lätt att välja den som vinner SM-guld och säga att han är bäst. Och det går väl inte att säga emot. Men om jag tittar lite på vad man som tränare gör med ett lite annat spelarmaterial, fastnar jag för tre stycken. Och det är Olof Mellberg tycker jag gör ett bra jobb i Brommapojkarna, med ett väldigt begränsat material. Vi får väl se nu om det är så att han är tillräckligt stark och håller i det här, så att Brommapojkarna hänger kvar. För deras ambition är på något sätt att etablera sig i Allsvenskan, och det här skulle vara andra året som de är kvar. Mellberg gillar jag.

– Sedan måste man nämna Anders Torstensson i Mjällby, som har gjort ett fantastiskt jobb. Att lyfta Mjällby till topp fem, är de väl idag. Vem hade räknat med det?

– Och sedan den tredje. Det blir en GAIS:are igen då. Fredrik Holmberg som gör ett magiskt jobb, tycker jag, med GAIS. De spelar en fotboll som jag gillar. Den är rak och den är utan krusiduller. Det är ett hårt jobbande lag. Och som sagt, det poppar upp en och annan profil i det där laget också. Det rotationsjobbet som han gör, att se till att alla spelare som kommer in levererar på hög nivå. GAIS är väl den stora överraskningen ändå. Mjällby har ju hållit på i några år. Jag tycker att han gör ett magiskt bra jobb med sitt GAIS.

– Jag gillar även Henrik Rydström i alla delar. Jag följde honom under hela hans karriär också med Kalmar-bakgrund och sånt där. Henrik kommer att bli nästa export från Sverige på tränarsidan. Det är jag helt övertygad om. Men jag försökte se det med lite andra perspektiv. Och då tycker jag att jag gärna vill hylla de där tre.

Vad skulle du säga är ditt starkaste minne från säsongen hittills?

– Ja, man kan ju ha olika minnen. En del kan ju vara väldigt glada och fina och andra kan ju vara mindre smickrande. I det här fallet så blir det mindre smickrande på en hundraåring som vi var inne på från början. Allsvenskan fyller hundra år och det är många som gillar att hylla företeelsen.

“Död och hat-banderollen under all kritik”

– Men sedan såg jag i en match här för ett tag sedan en banderoll på en läktare där det stod ”döda och hata AIK” (Död och hat åt AIK, reds anm). Det kommer jag aldrig att glömma. Jag kommer aldrig glömma den banderollen, som ett minne från årets allsvenska. Det är nog det sämsta jag har varit med om, under min ganska långa period som sträcker sig från 1950-talet och framåt.

Den omtalade banderollen från derbyt mellan Djurgårdens IF och AIK. Foto: Bildbyrån.

– Tyvärr kommer den att ligga på näthinnan under lång tid framöver. Jag tycker det var under alla gränser. Borde aldrig ha hängts upp, naturligtvis. Man kan vifta bort det där med att tycka att det är si eller så, och kanske med glimten i ögat. Det finns ingen glimt i de orden. Att “döda och hata”, det finns ingenting i de orden som har med idrott att göra. Oavsett nivåer och allt annat. Utan det är ett övertramp som kommer att finnas kvar länge i min skalle.

Sedan 2014 är Bosse Petersson ordförande i stiftelsen Vi Lirare, som arbetar för den goda kraften inom fotbollen. Initiativet togs efter att Djurgårdssupportern Stefan “Myggan” Isaksson miste livet inför en match i Helsingborg 2014. 

Vilken är din roll i stiftelsen Vi Lirare?

– Det här är 2014, som du minns som vi alla att det var en Djurgårdssupporter som miste livet i samband med en fotbollsmatch i Helsingborg.

– Då var vi några stycken som har levt våra liv i idrotten och fotbollen i synnerhet som menade att det var hög tid att markera för den goda kraften. Det var ganska mycket mörka krafter runt fotbollen 2014. Det är väl delvis kvar. Det var ett initiativ, som någon form av motreaktion. Sen började vi bland kollegor, nära och kära, att sprida det här. Idag är vi 700 ambassadörer med allsvensk bakgrund som spelare, tränare, killar och tjejer i det här nätverket. 

– Vi har drivit det här initiativet i tio år nu. Vi är många som har bidragit. Jag har varit lite som loket i det här under decenniet, och sett till att saker och ting har hänt. Vår mission egentligen var att komma ut bland folket, framför allt i mindre och medelstora klubbar och sprida det här med goda värderingar, fair play och respekt för varandra. Gå från ord till handling. Det finns väldigt mycket dokument som är skrivna, men de hamnar tyvärr ofta i någon byrålåda någonstans.

– Vi ville verkligen komma ut. Vi har varit ute och rest från Luleå till Helsingborg. Skara, Gävle och Tibro och gud vet var vi har varit under de här tio åren. Jag är jättenöjd med vad vi har gjort. Vi får se hur nästa decennium ser ut.

Ni har varit aktiva i tio år. Ni har verkar ha fått ett ganska bra genomslag?

– Ja, det tycker jag. Vi har fått mycket cred för det vi har gjort under de här tio åren. Vi gör 10–15 aktiviteter per år så gånger tio så blir några stycken. Vi har träffat ganska mycket barn och ungdomar under den här tiden. Sedan instiftade vi för sju eller åtta år sedan ett stipendium som vi delar ut. Med årets stipendium som ska delas ut i november har vi gett tillbaka över en halv miljon kronor till fotbollen.

– Det är ett ganska bra exempel och tydligt bevis på att vi hela tiden har haft en vilja att ge tillbaka till fotbollen, med kunskap och erfarenhet. Det var någon på fotbollsförbundet som sade att vi representerade 18 000 års erfarenhet av fotboll. Den siffran är ganska mysig att ta fram.

Bollsvenskan tackar Bo Petersson för intervjun. Han finns att följa på X här.