INTERVJUSERIE: Svenska supporterpoddar, del 6 – Sigges Cirkus

Detta är en del av en intervjuserie. Tidigare avsnitt i serien är Häckenradio, Röda Bröder, Testa Stör, Radio 1910 samt Genom Ljuva Livet. 

Vad arbetar du med?

Jag jobbar ju som gymnasielärare nere i Lund, det är vardagen kan man väl säga. Men sedan har jag en liten märklig sidokarriär också då jag är svensk mästare i minne. Jag åker runt och föreläser om hur man tränar hjärnan.

Kan du beskriva hur man mäter om man är bra på minne? Är det att komma ihåg ett antal ord, bokstäver eller siffror?

Ja, precis. När man tävlar i minne så är det en tiokamp. Då är det precis som du säger att man får en viss tid på sig, ofta rätt så kort tid, fem minuter, tio minuter, en timme, någonting sådant.

Och då ska man lära sig så många blandade siffror, kortlekar, ord eller ja, den typen av information. Helt meningslösa grejer på samma sätt som det är meningslöst att stöta en kula eller skjuta en fotboll i mål. Men sedan kan man använda det till andra saker i verkliga livet.

Vilka ämnen är du lärare i?

Psykologi är ämnet. Och sedan undervisar jag nästan bara om det här med minnet. Därför att det har tagit över ganska mycket av det jag gör, kan man väl säga.

Jag förstår, det är ju ett väldigt intressant ämne.

Ja, men man kan väl säga att det finns ju en tydlig vinkling här till mental träning, för det är egentligen det det handlar om.

Martin Nilsson, Svensk Mästare i Minne, tillika poddradiopratare i HBK-podden Sigges Cirkus.

Hur började supporterskapet till Halmstads Bollklubb?

Det var ju en styvpappa som var ett livslångt HBK-fan som tog med mig till Örjansvall när jag var nio år. Jag kommer fortfarande ihåg den matchen 1986, 2–0. Pelle Olsson gör två mål på 14 minuter hemma mot Elfsborg. Från den punkten var det aldrig någon tvekan om vad jag skulle följa resten av livet.

Det började med en match och sedan blev det alla matcher efter det.

Är det samma Pelle Olsson som är assisterande tränare i HBK nu?

Japp, jag brukar säga att jag är den enda i Sverige som har bilden av Pelle som liksom en offensiv spjutspets som går framåt i alla lägen.

Personligen har jag nog förknippat honom främst med Gefle IF.

Och igelkottsförsvar, tillknäppt snålt och ja, men det är så det är. Men han är underskattad, skulle jag säga, Pelle, och det är klart att han inte bara är den offensiva kanonen jag kommer ihåg från 80-talet.

Men Magnus Haglund brukar säga att om man skulle dela ut ett Nobelpris i fotboll så borde Pelle Olsson ha det. För det han gjorde i Gävle med de medlen, det ser folk som att ”gud vad tråkig han var”.

Men det är ju att trolla med knäna i 20 år, att hålla dem ovanför den allsvenska ytan så länge som han gjorde. Att använda smart de resurser som finns.

Jag tror att han har fått en lite oförtjänt bild som defensiv av just att han har jobbat med lag med små resurser. I Djurgården var han väl inte främst känd som att han kröp tillbaka och bara försvarade.

Nej men jag håller med, det var ganska imponerande faktiskt det han gjorde med Gefle när de var uppe i Allsvenskan.

Har du någon favoritmatch?

Ja, jag tror att jag delar den med i princip 99% av alla HBK-supportrar. Det är dagen efter att Robert Andersson har blivit såld till IFK Göteborg sommaren 1997. Robban sitter på läktaren, det är fantastiskt väder på Örjans vall och HBK krossar Blåvitt med 6–0 och tar SM-guldet samma år. Robbans ersättare Stefan Selakovic gör hattrick. Den är svårslagen.

Vilken är din favoritspelare?

Ja men det är ju min kusin, HBK:s lagkapten när vi vann vårt senaste SM-guld -Fredrik ”Fidde” Andersson. Världens bästa spelare genom tiderna.

Du har kanske haft lite mer insikt i laget när han spelade?

Ja, det kan man väl säga. Det har ju funnits familjeanledningar att kolla på HBK så det har såklart förstärkt intresset.

Om du hade fått intervjua någon i klubben, oavsett tidsepok, vem hade du velat prata med då?

Ja, men då måste man ju plocka fram Sylve Bengtsson som väl är den största i HBK genom alla tider, meritmässigt. Han vann OS-brons 1952 och har egentligen alla rekord i klubben.

När några andra spelare kom tillbaka och gjorde två sejourer gjorde han tre. När andra spelare fick hoppa in och stå i mål en gång för att en målvakt blev utvisad, då har han gjort det tre gånger.

Han har målrekord. Han har assistrekord. Han har fixat flest straffar. Ja, han är sjuk. Tjugo år av HBK-spel. Sedan spelade han ju Helsingborgs IF vilket gör att det finns lite som skaver också.

Hur skulle du beskriva supporterkulturen kring Halmstad BK?

Den har fått sig ett rejält uppsving. Det har ju funnits många som har gått på matcher. Men det har varit en rätt så tyst supporterkultur i Halmstad historiskt sett. Men precis som i övriga Sverige så har supporterkulturen verkligen vaknat till på senare tid.

I Halmstad så har klacken blivit något som man är stolt över och som förvånar en positivt i nästan varje match. Det är ett jäkla drag skulle jag säga.

Vad har du för favoritrival?

Då är det svårt att undvika att prata om IFK Göteborg. Därför att under den här perioden på 80- och 90-talen så värvade de spelare efter spelare från HBK. Så vi började kalla dem för ”Halmstad Norra”. De hade ju tränaren, de hade spelarna… och sedan att få tvåla dit dem 1997 var den ultimata revanschen.

Men det börjar ligga många år tillbaka i tiden.  Det lag som alla i Halmstad vill slå idag, det är Helsingborg.

Vet du om det är besvarat eller har de Malmö FF som sin största rival?

Ja, Landskrona och Malmö FF är nog deras. Jag tror att både Göteborg och HIF har väl lite den där bilden ”varför vill ni slå oss så gärna?”. De har liksom inte alls den rivaliteten till oss som vi har till dem. Så det är lite intressant på det sättet.

Och det är väl lite samma som förra året när Varberg spelade i Allsvenskan, då ville de ju slå HBK mer än någonting annat. Och då var vi lite sådär ”ja visst ni är från Halland, ni är en lokalrival” men det är inte våran måstematch på det sättet.

Hur kommer det sig att ni startade podcasten och när drog ni igång den?

Ja, det är väl likt många andra av supporterpoddarna att under pandemisäsongen så gick det ut en fråga om att dra igång det här. För att på något sätt öka supportaengagemanget och fördjupa möjligheten att följa Allsvenskan under en svår säsong. Det var så det började.

Namnet, var kommer det ifrån?

Nu sade jag att Sylve Bengtsson var den största genom alla tider. Men HBK hade en världsartist under 70-talet när vi tog två SM-guld, vid namn Sigge Johansson. Och han anses fortfarande vara en av de mest tekniska och sevärda spelarna i Allsvenskan någonsin.

Och han fick smeknamnet ”Sigge Cirkus” när han lurade upp motståndarna. Gång på gång. Och när Offside skulle utse sina kultspelare så tryckte de också upp en tröja med ”Sigges Cirkus”. Och då kände vi att det var en tydlig koppling, men man måste veta lite om HBK för att fatta den, det kändes bra.

Hemsidan Sigges Cirkus med all statistik, driver du den med andra?

Nej, det är bara jag.

Och hur kom du på det? Blev du inspirerad av något eller har du alltid varit intresserad av historia och statistik och liknande?

Jo, så är det väl. Jag kunde den allsvenska maratontabellen utantill redan 1987 så det har väl funnits med sådana intressen. Men det var väl någonstans efter ett eller två år med podden så började jag känna att jag behövde något mer för att hitta unika vinklar till avsnitt.

Och mycket av vårt fokus på att göra podden har varit på HBKs identitet. Vad är HBK? Erik Niva menade att Degerfors har en så tydlig historia, det är bruksorten som slåss mot alla odds. HBK, ja de är med i Allsvenskan. Det är liksom inte någon riktig historia där.

Och då har en idé varit att lyfta fram historier och bygga en identitet om historien och nutiden och vad man ska vara framåt. Men det har också krävt att man behöver gräva djupare och hitta fler historier. Då insåg jag att jag behöver någonting att ösa ur. Det växte fram ur ett behov då det inte fanns någonting liknande.

Vad har ni haft för utmaningar med att driva podcasten?

Egentligen rätt så få får man nog faktiskt säga. Vi har verkligen rullat på vecka för vecka. Det svåraste är väl som för alla andra att få ihop pusslet. Vi lägger väldigt, väldigt mycket tid.

Jag läste intervjun du gjorde med Malmö (Jon Nordström i Radio 1910) till exempel, som har förmånen att jobba med detta på halvtid. Vi tar ju ut noll kronor. Ingen av oss har tagit ut en spänn för detta.

Det är klart att det blir väldigt många timmar där alla av oss är engagerade egentligen på mer än heltid i våra vanliga yrken. Det är ju en utmaning att hitta en tid att spela in. Men det har löst sig varje vecka på något märkligt sätt.

Vad har ni fått för gensvar då från lyssnare? Har ni mycket interaktion med lyssnarna?

Det är väldigt positivt får man väl säga, av den interaktion vi har haft. Vi har gått ut redan från början och sagt att vi är liksom en snäll podd. Ibland när man lyssnar på en del av framförallt storstadsklubbarnas poddar efter en förlust är det väldigt hårda sågningar.

Det har väl varit en idé vi har haft från början att försöka i ett rätt kargt, hårt, tufft medieklimat att vara en positiv motvikt. Att försöka se ljust på det som händer. Eller åtminstone med humor, snarare än ilska.

Det är många som uppskattar just det. Sedan finns det en del av supporterkulturen som såklart vill att vi ska vara mycket tuffare än vi är. Den podden får man gärna starta också. Det finns utrymme för fler perspektiv.

Har du något favoritögonblick från tiden ni har drivit podcasten?

Ja men det får nog vara intervjun med Thomas Ravelli om den här 6–0-matchen som jag nämnde innan. Det var han som stod i mål för IFK Göteborg. Och då sa vi hur kändes det Thomas, att släppa in nio mål mot Halmstads Bollklubb. Varpå han säger ”Nio? Jag släppte ju bara in sex?”. ”Bara?” Det vi tyckte var hysteriskt roligt.

Har ni någon målsättning med podcasten i framtiden?

Nej faktum är att när det gäller lyssnarsiffror och möjligheter att få in pengar och så vidare har vi bestämt redan från början att det absolut inte ska vara den typen av mätbara mål som styr vad vi gör. Vårt mål kommer fortsätta att vara att ha jäkligt kul så länge vi fortsätter att göra den här podden.

Vi är fem stycken som gör den här podden tillsammans. Nästan alla är med varje gång. Det är helt enkelt något som vi inte vill vara utan. Och det är så vi vill fortsätta att göra podden: det ska vara roligt – både för oss själva och lyssnarna.

Hur såg du på lagets förutsättningar inför säsongen, och nu efter tolv omgångar?

Ja, det var en väldigt spännande försäsong. Då vi upplevde att truppen var starkare och bredare än vad den har varit vid något tillfälle egentligen på ganska många år.

Och cupen började väldigt bra också då vi gick till semifinal. Höll Malmö FF till 0–0 i halvtid i semin. De hade noll skott på mål innan deras fasta situationer dödade matchen i andra halvlek. Men det gjorde ändå att man kände att det blev en väldigt spännande säsong att följa.

Och sen åker man upp till Sirius och förlorar med 3–0. Det är lite så den här säsongen har varit. Det pendlar mellan att spela semifinal i cupen och att åka på en knäckande förlust borta i Uppsala. Det har verkligen pendlat. Det är bra prestationer och det är svaga prestationer. Det finns inget riktigt mellanting under den här våren.

Vilka spelare är de viktigaste i laget?

Det finns en spelare som sticker ut över allt annat. Vi kallar honom för ”Eminem”. Naeem Mohammed (M, N, M). Han är definitivt nyckeln med sin snabbhet. Han har en avslutningsprocent som går utanpå det mesta. Han träffar nästan alltid mål. Och när han träffar mål så gör han nästan alltid mål. Han behöver inte speciellt många chanser.

Det var väl också symptomatiskt att han gick sönder under det här cupäventyret i våras. Det gjorde att de första matcherna så var han inte riktigt en faktor. Sedan har han växlat upp under våren efterhand. Han är ju definitivt viktigast.

Ni gjorde en artikel om Allsvenskans mest underskattade spelare och då får man väl fortsätta där. Vinicius som spelar vänsterback är ett riktigt fynd. Kommer från Varberg, lite skadeförföljd. Utan skadorna hade han nog inte hamnat i HBK.

Men har ju gjort en helt magisk vår. Han har varit bra i mer eller mindre varje match. Vi har också fått in två helt nya målvakter och de har övertrumfat varandra båda två. Tim Erlandsson har kanske imponerat mest av dem hittills. Det är mycket, mycket kul att se att en av våra gamla ungdomsspelare kommer tillbaka. Enligt min databas så har han släppt in sju mål av 14 förväntade. Han har ju högst räddningsprocent i allsvenskan.

Har du någon favoritspelare i laget?

Det är svårt att komma runt Ante G. Johansson som spelat ungefär, vad är det, 123 säsonger i allsvenskan? 42 år och tre månader och åtta dagar gammal. Han är definitivt viktig. Han blev skadad i tredje omgången men nu är han tillbaka på benen igen.

När han styr mittförsvaret spelar det ingen roll att man pratar om att han börjar bli gammal och det måste vara dags för någon annan att ta över. När han är på banan så är det ett lugn i försvaret som inte går att uppnå på något annat sätt.

Han har tangerat det allsvenska rekordet nu, 431 matcher. Sedan vet jag inte om han kommer spela borta mot Malmö. Det känns ju som en jävla plats att råka slå det rekordet. Men jag skulle gissa, om jag ska spekulera, att han kommer spela hemmamatchen mot AIK och slå rekordet på hemmaplan i sommar.

Jag skulle säga en sak till om honom bara, mot Västerås så spelade han alltså den sista halvtimmen med en bruten fot. Det vet vi ju nu. Det visste vi inte då. Det är ju Stefan Schwartz-vibbar på det. Han var bra dessutom, de hade väl 27 skott mot mål, Västerås men inte många nådde mål. Ante offrade koppen och kunde inte spela på nästkommande nio omgångar. Han är otrolig.

 Bollsvenskan tackar Martin Nilsson för intervjun. Sigges Cirkus finns på Spotify. Tidigare avsnitt i serien är Häckenradio, Röda Bröder, Testa Stör, Radio 1910 samt Genom Ljuva Livet.