INTERVJUSERIE: Svenska supporterpoddar, del 8 – Folktribunalen med Eskil Höglund

Tidigare avsnitt i serien är Häckenradio, Röda Bröder, Testa Stör, Radio 1910, Sigges Cirkus, Genom Ljuva Livet samt Sköna Gröna Podden.

Annons:

Vad sysslar du med när du inte är supporter till Sirius?
– Då är jag sambo och HR-generalist. Jag är en kille som bor i Uppsala med min tjej. Ett vanligt Svenssonliv.

Hur började relationen till Sirius?
– Det är väl som för många andra – att det är tack vare pappa. Men min far var, och är, väldigt fotbollsintresserad. Vi gick på Siriusmatcher tillsammans. Jag är född i mitten av 90-talet, så det var inte särskilt coolt att hålla på Sirius på skolgården.

– Jag var inte så fotbollsintresserad från början, men mitt intresse väcktes väl någon gång runt EM 2012, kanske. Jag blev riktigt peppad på det Europamästerskapet. När man väl har fått den där ”fixen”, som en spruta heroin från ett mästerskap, så vill man ha en till. Det föll sig ganska naturligt.

– Även om jag inte gick på så många matcher och kanske inte kollade så mycket på fotboll under min barndom, identifierade jag mig alltid som Sirius-supporter. Det kändes konstigt att hålla på ett lag från en annan stad.

Är det vanligt att andra städers lag är populära i Uppsala? Till exempel Stockholmslag?
– Ja, det var nog så förut i alla fall. När jag var liten kändes det konstigt att hålla på Sirius. Det var något ovanligt. Man höll på något “random” Stockholmslag, eller kanske lag från Göteborg eller Malmö.

– Idag är det annorlunda. Klubben har jobbat mycket med att synas i skolorna, och vi spelar ju numera i Allsvenskan. Publiken i stort och framförallt klacken har växt, från att ha varit kanske 50-100 personer till att vara runt 800-1000 idag. Jag upplever att kidsen nu har ett helt annat intresse för Sirius. Det är många fler unga som går på matcherna. Det känns som att det har ändrats radikalt sedan vi gick upp i Allsvenskan.

Hur länge var Sirius utanför Allsvenskan?
– Vi åkte ur 1973, och sedan var det en lång period av kräftgång. Vi har varit nere i division fyra och tre. Det var innan serieomläggningen med Superettan. Vi har verkligen varit nere i gärdsgårdsserien, men vi tog oss tillbaka till fotbollens finrum på relativt kort tid.

Uppsala är en universitetsstad. Hur är supporterkulturen och vad präglas den av?
– Det är många som bor och verkar här som kommer från andra delar av landet. Men alla supportergrupper ser sig själva som speciella, men jag tror egentligen inte att vi är så speciella. Vi är nog ganska lika andra supportergrupper.

– Under tiden i division 1, när Västra Sidan kanske bestod av 50–100 personer, var det lite som en gerillarörelse. Det var mycket: ”Åh, du hejar på Sirius, vad gulligt. Jag hejar på Bajen, men jag kommer från Uppsala. Men kul att det går bra för Sirius.”

– Det har funnits en känsla av att man brinner för något som ingen annan verkar veta existerar. Den känslan har alltid funnits där. Men de senaste åren har det verkligen blivit ett lyft. Efter pandemin har det hänt något på riktigt.

– Imorgon åker sju bussar till Västerås till exempel. Jag tror att över 500 personer redan har köpt biljetter till bortasektionen.

Vilka har Sirius en rivalitet med, är Västerås SK en stor rival?
– För oss supportrar, och för mig, är Sirius fotboll ett ben, och Sirius bandy ett annat. I bandyn har vi mött Västerås hur många gånger som helst, och där är de ”Satan”.

– I fotbollen har den rivaliteten inte riktigt funnits, eftersom Västerås inte har spelat i Allsvenskan. De spelade i division 1 medan vi spelade i Superettan, så vi har inte mötts så ofta.

– Eftersom vi ligger nära Stockholm, har många i min generation börjat hålla på Stockholmslag. Där finns det en automatisk rivalitet med Stockholmsklubbarna från vår sida. Jag tror däremot inte att de ser det på samma sätt. Jag tror inte att Djurgården till exempel bryr sig särskilt mycket om att de måste ”sätta dit” Sirius.

Kan man säga att Sirius är en klubb där både bandy och fotboll ingår i supporterpaketet? Hur ser relationen ut mellan sektionerna?

– Jag skulle vilja säga det, men jag tror inte riktigt att det är så. Min kompis Oskar Bernövall, som skriver ett veckobrev, har beskrivit det som att man alltid kan skippa en fotbollsmatch, eftersom det alltid finns 6000 andra där. Man behöver inte stå upp för färgerna på samma sätt. Men i bandyn behöver man det, för det är bara 800 personer där.

– Jag var kanske en av de sista som var med i det gamla division 1-gänget, där det var väldigt tydligt att det handlade både om bandy och fotboll. Det har suddats ut en del nu. Men på en vanlig seriematch i bandy kan det vara 600 personer, medan det på annandagsbandy kan vara 4000.

Har du någon favoritspelare genom tiderna?
– Moses Ogbu har alltid varit en favorit, en som man alltid vill ha tillbaka. En annan personlig favorit är Christer Gustafsson, ”CG”. Jag tyckte att han var otrolig med sitt sätt att driva boll. Han spelade från division 1-åren upp till Allsvenskan och var även de sista åren i Allsvenskan helt fantastisk. Det var en speciell historia, där han fick mycket skit av supportrarna sin första säsong, och det tog lång tid för honom att acceptera supportrarnas kärlek för honom, eftersom han nog kände att ”Okej, nu passar det att gilla mig”.

Om du fick intervjua någon i klubbens historia, vem hade du velat prata med?
– Jag skulle vilja prata med grundaren Abdon Eklund. Det hade varit kul att fråga honom: ”Du skapade det här, och nu, hundra år senare, står folk på en hypermodern arena och sjunger med samma passion. Vad är din syn på det? Vad är din ‘take’ på det hela?” Det hade varit spännande.

Namnet Folktribunalen, vad är det inspirerat av?
– Det kommer från Daniel Kindbergs försvarstal under stormen kring Östersunds FK. Han pratade om att han blivit ”schavotterad på folktribunalens altare”. Vi tyckte det var ett roligt uttryck och tog det som namn.

– När det gäller rivalitet hade vi en extrem rivalitet med Östersund under några år. Det var en match där vi kämpade om en plats i Superettan. Vi och Östersund hade chansen att gå upp, och hade vi bara kryssat hade vi gått upp istället för dem. Det var en nick från Kim Skoglund i stolpen i 86:e minuten, och sedan gick de upp och inte vi. Sedan dess har rivaliteten funnits. Vi har njutit av att hata Östersund i flera år.

Vad var inspirationen till att starta en podcast och när startade den?
– Några kompisar till oss, Oskar och Johan Bernövall, startade en podd 2014, så det är några år sedan. De körde fram till säsongen 2019, sedan kände de sig klara.

– Två vänner till mig, Niklas Romar och Jonathan Pinheiro Diamant, tyckte att det behövdes en podd om Sirius, så de startade då Folktribunalen. Efter ett tag tappade de inspirationen, och då hoppade jag in för att hålla liv i den. Sedan fick jag med mig min poddkollega Viktor Tullgren, och vi har kört på sedan dess. Vi firar snart fyra år.

Annons

Vad har varit de största utmaningarna med att driva podcasten?
– Det finns alltid ett visst mått av självkritik som man måste jobba med. Men det är inte särskilt svårt att prata om ett av sina största intressen i en timme varje vecka. Det handlar mest om att fundera över vad man tycker är intressant.

De andra jag har pratat med säger ofta att det är svårt med tiden, att få ihop vardagen. Hur ser du på det?
– Vi brukar fika en timme varje måndag. Så mycket tid tar det inte.

Vad har ni fått för reaktioner och gensvar från lyssnarna?
– Många tycker att den är bra. Sedan finns det alltid någon som tycker att den är helt åt helvete dålig, men det tycker jag är härligt. Det visar att vi inte alla är lika, och det ser jag som ett gott betyg.

– Vi gör podden för att vi tycker att det är kul. Om någon lyssnar eller inte spelar mindre roll.

Har du något favoritögonblick i podcastens historia?

– Det mesta är ett trivsamt muller, men när vi har haft med gäster är det alltid kul. Ett minne som sticker ut är när vi var i Sandviken, som vi tyckte var intressant eftersom vi hade Hannes Sveijer och Isak Bråholm på lån där. Vi har alltid gillat Hälsingefotbollen, särskilt derbyt mellan Gefle IF och Sandviken, som vi gjorde ett reportage ifrån.

– En tid senare spelade Sirius en cupmatch mot Sandviken i Sandviken. Då var det någon från Gävle som hade lyssnat på vårt derbyavsnitt och hade tagit sig dit för att snacka med oss. Det tyckte jag var riktigt häftigt.

Vad vill ni göra med podcasten framöver?
– Drömmen är att lämna över den någon gång. Vi ser inte podden som vår bebis, utan vi är mer som gudföräldrar. Vi lånar den av våra barn, som man brukar säga om jorden.

Om du tänker tillbaka inför säsongen, vad hade du för tankar om hur det skulle gå?
– Jag var ganska hoppfull. Vi hade tappat Wessam Abou Ali och Tashreeq Matthews, som var extremt viktiga spelare, men tidigare säsonger i Allsvenskan har fokuset varit att inte åka ur. När det har gått bättre än så har det bara varit ett plus.

– I år kände jag, och många andra, att det var dags att ta nästa steg. Vi har pratat om drömmen att vara som Örebro (ÖSK) och ligga i mitten. Det finns ingen topp, ingen botten – bara en stabil mittenplacering.

Om du får välja tre spelare i laget, vilka tycker du är viktigast?
– Leo Walta är ett självklart val. Han är kanske en av Allsvenskans bästa mittfältare. Sedan är Henrik Castegren superviktig, delvis för att vi inte har någon annan fungerande högerback, men också för att han håller en hög lägstanivå.

– Den tredje är lite svårare att välja. Antingen Yousef Salech eller Joakim Persson. Egentligen kanske Joakim Persson, eftersom han är från egna leden och har en otrolig högstanivå i sig.

Den här övergången med Daniel Stensson till Djurgården, vad tycker du om den?
– Det finns många infallsvinklar. Sportchefen Jonathan Ederström sa nyligen att summan vi fick för Stensson betalade våra transfers för Andreas Pyndt och Leo Walta, och det är nog där de flesta av oss har landat – vi sålde en medioker 27-åring.

– Det känns som ett sundhetstecken. Jag tror att om Stensson bara hade gått till Djurgården utan att själv säga något, hade folk inte brytt sig så mycket. Men när han själv går ut och säger att han vill lämna, att han är färdig här, då tycker jag att man som supporter har rätt att reagera.

– Att han får mordhot är naturligtvis inte okej, men det är rimligt att supportrar buar ut honom. För fem–tio år sedan hade vi sålt en av våra bästa spelare, som Leo Walta, men nu sålde vi en spelare som varit rätt kass i år. Det är en styrka för klubben.

Hur ser du på transferfönstret, även det i vinter? Vilka kommer ni sälja?
– Jag tror att Malcolm Jeng är på väg att säljas. Han är en 20-årig mittback med en bra vänsterfot. Jag räknar ganska kallt med att han blir såld. Jag tror faktiskt inte att någon säljs nu under sommaren. Det är den indikationen vi supportrar har fått.

– Det kan också vara dags att sälja Joakim Persson, eftersom han har varit här längst. Det kommer bli svårt att behålla Leo Walta också om han fortsätter prestera så bra som han gör.

– Strategin är att sälja unga, hungriga spelare, men vi är i en position där vi kan tacka nej till vissa bud. Det är den nya utmaningen för Sirius – hur många spelare kan vi sälja och ändå behålla kvaliteten?

– Men det kommer alltid en ny dansk-palestinsk anfallare, så man behöver inte vara alltför orolig. Klubbens scouting är riktigt bra.

Har du någon drömvärvning?
– Moses Ogbu! Men den riktiga drömvärvningen är väl ändå Wessam Abou Ali. Det är inte realistiskt att han kommer tillbaka i år, men man får drömma om det, även om det slutar med en kalldusch när han går till Malmö FF om tre år. Det är fint att drömma också.

Om vi tar de sista tio omgångarna, var tror du att ni slutar?
– Vi kommer nog sluta någonstans där vi är nu. Kanske några placeringar upp. Jag tror inte det blir någon bottenstrid och jag tror inte vi kommer slåss om Europa heller. Någonstans i mitten känns rimligt.

Så du tror att det blir runt plats nio, åtta, eller något sådant?
– Ja, jag tror på en plats mellan sex och nio. Där någonstans.

Bollsvenskan tackar Eskil Höglund för intervjun. Sköna Gröna Podden finns på Spotify. Tidigare avsnitt i serien är Häckenradio, Röda Bröder, Testa Stör, Radio 1910, Sigges Cirkus, Genom Ljuva Livet samt Sköna Gröna Podden.